tag:blogger.com,1999:blog-61832945428952493202024-03-14T15:30:51.355+08:00FLaVoRFuL iNSiGHTSirizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.comBlogger18125tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-89042365525809367522009-08-31T19:34:00.011+08:002009-08-31T20:48:02.391+08:00Puntos at RealisasyonRing...Ring...<br />Negi, bakit ang tagal mo sumagot? <br />Ay sori po nasa biyahe po ako...<br />Make sure etc...etc...etc...<br />End of call<br /><br />2 missed call...<br /><br />Dito nagsimula ang paggana ang utak ko...<br /><br />Nakasakay ako sa jeep biyaheng Ybardolaza,Q.C. papuntang Intamuros, Manila. Kelanagn ko kumuha ng sertipikasyon kaya nagpaalam ako sa aking opisina na late ako makakapasok. Mahaba ang biyahe, mainit kaya ramdam na ramdam ko ang bawat patak ng pawis, langhap na lanaghap ang polusyon ng buong Maynila. <br /><br />On the way, nagtxt ang isa naming writer:<br />Iriz c paul hindi sumasagot. Ingestn namin 10am,wala cia para dalin tapes. Oo,bday nya. Oomay karapatan cia magleave. Pero sanatnapos nia assignment bgo cia lumarga! Anuba naman ung sumagot sa txt?? kaninu kya nia balak IPAKISUYO ULIT ang mats?<br /><br />Una ko ginawa,binati si Paul...<br />Pagkatapos, tinanong kung nasaan ang mga tapes niya...<br />Walang reply...<br /><br />PUNTOS: Tama si Nanay Blessie...Hindi rason para iwan ang responsibilidad at maipasa sa ibang tao na may responsibilidad din...Unfair ito hindi lang dahil hindi sumasagot si Paul o wala siya sa opisina nung mga oras na yun...Unfair dahil ang mga taong naiwan kahit pa pagod o hirap ay responsableng niyayakap ang lahat...<br /><br />REALISASYON: Hindi espesyal na araw ang birthday...Hindi ito dahilan para pagbigyan ka...Bulabog...Bulabog...at bulabog...Supresa...<br /><br /><br />Pagdaan ng Quiapo Church, may naalala ako...May nagbabalak magpakasal dito pero erase, erase, erase...Ayoko mabwisit...Pati simbahan ginagamit para pagusapan...oo,istorya at kinakagat...Ay naku kung hindi ko pa alam...At bilang naniniwala sa Mahal na Poong Nazareno,ako'y malaya na mainis...period...<br /><br /><br />2 missed call...<br /><br />Write message:<br />Tita Kelly, Kuya Otep punta lang po ako comelec intramuros, may kukunin lang...Tenkz<br />Message Sent<br /><br />Walang reply pero alam ko natanggap naman nila...<br /><br /><br />Tanong: Bakit ang tagal mo sumagot?<br />Sagot: Nasa biyahe po ako eh, maingay...Sa jeep lang ako sakay,mahal ang taxi kaya harurot ng jeep music ko...at mamahalin ang telepono ko no...hindi pwede pa-sway sway lang sa Maynila...Peace...Sensya...<br /><br />Tanong ko naman: Kung nadinig ko naman, dededmahin ko ba? Kaya nga nakausap na ako kasi nadinig ko na...<br /><br />PUNTOS: Mali ang hindi pagsagot ng cellphone kaya nga mobile phone para within reach lahat ng tao. Pero kung hindi nasagot tapos nasagot din, wag na mainis...Sumagot na nga db? Surely, may matinong rason kung bakit hindi nasagot. Hindi naman siguro trip lang na "Hindi ko muna sasagutin, tawag ka muna ulit"...Negative naman ako sa drug test eh...<br /><br />REALISASYON: No point at all...sayang ang laway...ang memo pag tumatawag ang opisina, sagot agad...Nanginginig pa, walang patumpik tumpik...Importante, importante, importante...<br /><br />Txt message...<br />Ang haba kaya hindi ko na iinsert...basta ang laman courtesy at walang pakialam sa oras ng iba...<br /><br />Hindi nakakatuwa yun ha,aayusin mo lahat noong gabi tapos umaga parang wala lang...wala ka ginawa at all...Ikaw ang mabibwisit...ggggrrrr...<br /><br /><br />PUNTOS: Usap tayo, mga mass communications graduates pa naman tayo lahat...Pwede magsalita at dumada...Dito nga lang daw tayo magaling sabi ng journ prof ko na galit sa mass comm majors...<br /><br />REALISASYON: Mataas yata ang salitang courtesy, lets make it simple, gawing nating CONCERN...Naniniwala naman ako na naituro sa atin ng bawat magulang natin yan...Dati isa sa golden rule ay magpaalam kung saan pupunta...Nagpaalam ka at sumunod kasi CONCERN ka...Iintayin tayo at hahanapin kapag hindi nagpaalam...Baka atakihin sa puso ang lola natin, magharakiri nanay natin o magsumbong sa pulis tatay natin...ngayon, simple na...Hari nawa matutunan...<br /><br />11:56am<br />Kuya kukuha lang po ako ng certificate..<br />Kuyang Guard: Naku ate, lunch break na, kain ka muna saka ka bumalik...<br />Pero kuya abot ako eh,sakto lang...May pasok ako, hahanapin na ako, kelangan ko nga makabalik agad...Bawal nga ginawa ko,alam mo yun kuya...<br />Kuyang Guard: Ate oras na ng pagkain nila...<br /><br />PUNTOS: Abot ako eh, wala pang alas dose...<br /><br />REALISASYON: Tao sila, nagugutom at may oras dapat ng pahinga...at kahit pa may nagiintay (kahit pa may deadline) at kahit may mapapagalitan dahil sa pag-alis sa opisina (kahit pa may matatalakan), may oras ang bawat tao na dapat irespeto...Manigas ako pero kakain sila...<br /><br />REALISASYON 2: Ang swerte nila kay kuya guard ha,pinoprotektahan talaga niya ang karapatang pantao ng mga nasa loob...<br /><br /><br />Ito ang halos kalahating araw ng biyahe ko papuntang Maynila...Isang paglalakbay na nagkaroon ng saysay dahil sa mga puntos at realisasyong hatid ng bawat taong parte na ng buhay ko, mga lugar na may bakas ng alaala at pusong bukas at may kakayahang intindihin ang nagyayari sa mundo...irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-2030102985765947192009-01-21T18:50:00.008+08:002009-01-22T15:03:20.041+08:00Big "H"Early morning, as I open my email, I received one from a friend, Mimosa… A sad face, with a note “i'm tired naaaaaaaaaaaa........” Ito ang unang pagkakataon na nakatanggap ako ng ganitong mensahe mula sa kanya… There's something wrong... <br /><br />End of last year, we have been talking about what will happen next to our lives… I took advantage of the Christmas vacation para mag-isip… Saan nga ba ako pupunta? Ano ba ang gusto gawin? Before the new year starts, I felt not ready again to leave...Reasons why? I don't want to elaborate pero alam ko and I felt that I want to...Pero sa tuwing may mangyayaring nakakasama sa loob ko (mapagalitan, maiparamdam na mali ginawa mo o ang parang wala ka ginawa, isisi sa'yo at sabihing dapat nagawan mo ng paraan ang sitwasyong hindi mo naman hinawakan mula sa simula at itapon ang ideyang pinaghirapan), then here I am again, thinking of leaving this life is the best thing to do...<br /><br />Ilang beses ko na sinabi ito sa sarili ko, sa mga kaibigan, sa blog...<br />Nakakasawa na din to entertain the feeling of wanting to give up then in the end, telling everybody and to myself that I want to stay with reasons na hindi ko alam DAW at basta ko na lang naramdaman... <br /><br />The big question is "HOW?"...Paano mo ba malalaman na tama na? Mimosa is tired... Prue is so tired and don't see any light of working with some... Pek doesn't feel like an asset to the program...Ate J has her husband to provide...Julia is willing to leave her career anytime, by all means...But we are all staying...Is this stupidity? <br /><br />Hahahaha...Habang sinusulat ko ang blog na ito, I received a call from Prue, galit, biwisit, pagod, ayaw na...haaaaaay... Life in this environment is such a WOW, a "space shutttle" ride experience... <br /><br />Back to the Big "H", I tried to look for answers, reasons and points so I can have the courage, be brave enough to do the right thing, I even prayed...But I got none though he made me realized one thing na palagi niya ginagawa, to change the way I'm praying for everybody...That instead of asking for a new career path, ask for a clearer mind to appreciate where we are now (kahit mahirap)...And that instead of praying na mawala sa buhay namin ang mga taong nakakapagpa-init ng ulo namin, sana hindi na lang mabawasan ang mga taong nakakapagpasaya... <br /><br />Let's all hope...irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-56238177329533442362008-11-11T11:59:00.006+08:002008-11-11T20:17:31.310+08:00Loving... Again?Yes, my friends told me its possible..Am I dealing with it now? Why am I feeling the comfort again? Why do I again feels like being ready to surrender and submit my whole life to him? <br /><br />And yes, I am looking forward to everyday with him...<br /><br />We'll maybe its true love, maybe spaces work, maybe time heals, maybe we are really meant...maybe other people who came into our lives when we live seperately are instruments to make us feel each other's worth...All uncertainties...<br /><br />But what I am sure now is that I want to start it right and slowly this time...irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-47665040394583562392008-10-08T22:27:00.009+08:002008-10-09T14:33:22.976+08:00Waaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!!!!!<strong>SATURDAY</strong><br />I sent a group message to all my friends,friendly quote...I received a reply, "Hus dis po? Tnx..I replied, hay, hir I go again...Iriz hir...<br /><br />This is the second time that he did this to me...I told to myself this is too much...Enough of the stupidity...He wants you to realize that even his phone doesn't have any space for you...I felt the sadness for I'm not expecting anything from him...<br /><br />Then,an affected me...Loser... <br /><br /><strong>SUNDAY</strong><br />After watching the episode, I went to the church for one thing - to pray for my heart...I said to the Lord, please help me forget how much I loved and how I am ignored...I told him okai,fine,it won't work out,got it...but please help me, make me strong...Help me accept the fucking situation he puts me into...<br />I AGAIN declared to the universe and this time I'm serious - It's over...I'll start within myself...<br /><br /><strong>MONDAY</strong><br /><strong>Morning</strong><br />I went to the office with a light heart...Thank you Lord...I know u heard me...<br /><strong>Night</strong><br />A friend txted,saying hi...Since it's a common friend,I thought of him...Then I asked..."No problema niya? Bkt hindi naka-save number ko?" My point is I'm not doing anything to bother him...Is he sending a message that I should really quit communicating? Its just a quote, sent to many...Just that...<br />My friend replied, "Nyeh, ano un, e nakalagay pa nga kung smart or globe eh" <br />So what? What's the message? So confused...<br /><br /><strong>TUESDAY</strong><br />An ordinary day...Light heart, free spirited...Never thought of it again...I'm standing on the position...Being strong...<br /><br /><strong>WEDNESDAY</strong><br />At Gerardo's, a friend asked, "San na globe m? I replied,"Nasa bag,kaya ko na i-let go" Not waiting for anything, that I really mean...<br />After an hour,I received a txt "_ _ _ _ sorRy..;c tnku parn"<br />I bravely pulled myself and did not respond...<br /><br />What's this? What do you want? What's the point? I'm okai, I have moved on...But just when I'm starting to move on AGAIN, and declared that I will really be firm with this decision, I will hear from him...<br /><br />Is this a test? Please not now, its too early...Still,I am weak...Coz now, look I'm bothered and disturbed...should I txt him? What if? What if? What if? <br /><br />So tired...Enough...I kept quiet...I even say it's okai...I guess I deserve to put my feet up as well as my heart...irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-51668382799488644452008-10-04T00:33:00.003+08:002008-10-09T14:38:31.597+08:00Air of MysteryYesterday is my parent’s wedding anniversary…But since they are both in heaven, nobody did celebrate this special day…As much as I wanted, I cannot…This is because it’s only their hearts bound together knew the feeling that this day entails twenty five years ago ‘till one left and the other followed. <br /><br />Air of Mystery that only the heart can explain. <br /><br />To my tatay and Inay, happy anniversary…Sorry for posting the entry the day after…I know that you saw us working for her birthday episode that I woke up 2:00 pm today…I love you nay, tay and I’m missing you both so much…Please tell HIM to help me lessen the wretchedness…This is the best thing I can do for I cannot wish him to bring you both back to us…irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-91373640501592335182008-10-02T00:46:00.001+08:002008-10-02T00:48:49.927+08:00Happpy Daaaaaays with my BEST FRIENDS in work....<p><object type="application/x-shockwave-flash" data="http://www.imageloop.com/swf/looopSlider2.swf" height="300" width="450" style="width:450px;height:300px"><param name="movie" value="http://www.imageloop.com/swf/looopSlider2.swf"/><param name="quality" value="high"/><param name="scale" value="noscale"/><param name="salign" value="l"/><param name="allowScriptAccess" value="always"/><param name="wmode" value="transparent"/><param name="flashvars" value="id=1d5abe2d-e52f-1c86-b64c-0015c5fcf7da&c=01,01,02,01"/></object><p lang="en" xml:lang="en" style="width:450px;"><a href="http://www.imageloop.com/setuplooop.htm" target="_blank"><img alt="Your pictures and fotos in a slideshow on MySpace, eBay, Facebook or your website!" src="http://st.imageloop.com/_img/bt_myo_new.gif" style="border:none;display:inline"/></a><a href="http://slideshow-2.mallow.imageloop.com" target="_blank"><img alt="view all pictures of this slideshow" src="http://st.imageloop.com/_img/bt_vap_new.gif" style="border:none;display:inline;vertical-align:top;"/></a></p></p>irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-89794174080062697932008-09-30T22:04:00.004+08:002008-10-04T00:13:06.373+08:00sNeaK PrEviEw of La Luz,San Juan Batangas!!!!<p><object type="application/x-shockwave-flash" data="http://www.imageloop.com/swf/looopSlider2.swf" height="300" width="450" style="width:450px;height:300px"><param name="movie" value="http://www.imageloop.com/swf/looopSlider2.swf"/><param name="quality" value="high"/><param name="scale" value="noscale"/><param name="salign" value="l"/><param name="allowScriptAccess" value="always"/><param name="wmode" value="transparent"/><param name="flashvars" value="id=0d1e0dc3-8fbc-164e-a3d0-0015c5fcf7da&c=01,01,02,01"/></object><p lang="en" xml:lang="en" style="width:450px;"><a href="http://www.imageloop.com/setuplooop.htm" target="_blank"><img alt="Your pictures and fotos in a slideshow on MySpace, eBay, Facebook or your website!" src="http://st.imageloop.com/_img/bt_myo_new.gif" style="border:none;display:inline"/></a><a href="http://slideshow-1.mallow.imageloop.com" target="_blank"><img alt="view all pictures of this slideshow" src="http://st.imageloop.com/_img/bt_vap_new.gif" style="border:none;display:inline;vertical-align:top;"/></a></p></p>irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-90406102424546927892008-08-29T20:15:00.028+08:002008-10-04T00:14:15.738+08:00A decade of friendship and still counting...<a href="http://2.bp.blogspot.com/__sZ0AWSBnZg/SLgkucsuIqI/AAAAAAAAAGE/ptwEyh-QBc0/s1600-h/1.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5239978546841920162" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/__sZ0AWSBnZg/SLgkucsuIqI/AAAAAAAAAGE/ptwEyh-QBc0/s320/1.jpg" border="0" /></a> At Allan's House...(ramil-new friend?,bebe,potchie,allan,mayann,arianne)<br /><br /><div><a href="http://2.bp.blogspot.com/__sZ0AWSBnZg/SLgkqhDF5lI/AAAAAAAAAF8/P4D8uLMZUaw/s1600-h/2.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5239978479290017362" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/__sZ0AWSBnZg/SLgkqhDF5lI/AAAAAAAAAF8/P4D8uLMZUaw/s320/2.jpg" border="0" /></a>Our Daddy Jansen...<br /><div><a href="http://1.bp.blogspot.com/__sZ0AWSBnZg/SLgkmMY2k-I/AAAAAAAAAF0/nfVh8w2BBA4/s1600-h/3.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5239978405024666594" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/__sZ0AWSBnZg/SLgkmMY2k-I/AAAAAAAAAF0/nfVh8w2BBA4/s320/3.jpg" border="0" /></a> The Mommy Cathy<br /><div><a href="http://2.bp.blogspot.com/__sZ0AWSBnZg/SLgkiST2-zI/AAAAAAAAAFs/BGROzKejweE/s1600-h/4a.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5239978337894857522" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/__sZ0AWSBnZg/SLgkiST2-zI/AAAAAAAAAFs/BGROzKejweE/s320/4a.jpg" border="0" /></a>Another shot @ Logo Jam<br /><div><div><a href="http://3.bp.blogspot.com/__sZ0AWSBnZg/SLgkOcMDPwI/AAAAAAAAAFc/slnAUsXB-5Y/s1600-h/5.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5239977996949077762" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/__sZ0AWSBnZg/SLgkOcMDPwI/AAAAAAAAAFc/slnAUsXB-5Y/s320/5.jpg" border="0" /></a>Exterior Shot <div><a href="http://4.bp.blogspot.com/__sZ0AWSBnZg/SLgkKp_z0pI/AAAAAAAAAFU/DCUvAxhQow0/s1600-h/6.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5239977931936354962" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/__sZ0AWSBnZg/SLgkKp_z0pI/AAAAAAAAAFU/DCUvAxhQow0/s320/6.jpg" border="0" /></a><span style="font-size:100%;"></span></div><div><span style="font-size:100%;"></span></div><div><span style="font-size:100%;"></span></div><div><span style="font-size:100%;">Not a typical group...We don't text too often...We don't even see each other always...We even lost track of what's happening on each other's life...But the good thing, we catch up...</span> </div></div></div></div></div></div>irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-10943387833857751702008-08-27T13:13:00.005+08:002008-08-27T14:14:42.984+08:00AND IT STARTS ALL OVER AGAIN..._ _ _ _ tnk u kgbi at knina..Pasok nku..phinga kang mbuTi..<br /><br />Sender:<br />_ _ _ _<br />+6392++++++++<br /><br />Sent:<br />11:40:54am<br />Aug.24.2008<br /><br /><br />Tnk u..MANGY2RI dn un _ _ _ _..Asap. . Dto nku w0rk. .hay mdaling arw n naman uwi ku.<br /><br />Sender:<br />_ _ _ _<br />+6392++++++++<br /><br />Sent:<br />02:03:33pm<br />Aug.24.2008<br /><br /><br />_ _ _ _ dto nku sabhay..Hay. . Pgud..<br /><br />Sender:<br />_ _ _ _<br />+6392++++++++<br /><br />Sent:<br />12:26:16am<br />Aug.25.2008<br /><br /><br />_ _ _ _ nkaluwas knb? Kain pu..DTO nku lem pero uwi parn aku bal<br /><br />Sender:<br />_ _ _ _<br />+6392++++++++<br /><br />Sent:<br />08:50:18pm<br />Aug.25.2008<br /><br /><br />KaKauwi ku lng frm lemery, dto nku bal, puyat 8am pku maya..MWAH..GNYT pu.. :-) gud m0rning pla. .<br /><br />Sender:<br />_ _ _ _<br />+6392++++++++<br /><br />Sent:<br />01:14:05pm<br />Aug.26.2008<br /><br /><br />Gnyt _ _ _ _,phinga n tau..PNGgbi aku t0m start at 2pm til 12AM..Gudlak<br /><br />Sender:<br />_ _ _ _<br />+6392++++++++<br /><br />Sent:<br />11:18:23pm<br />Aug.26.2008<br /><br /><br /><strong><em>THE DIFFERENCE: I'M RECEIVING THE ATTENTION EFFORTLESS ON MY PART...</em></strong><br /><strong><em></em></strong><br /><strong><em>I'M SO AFRAID...</em></strong><br /><strong><em></em></strong><br /><strong><em>IT WILL COME TO AN END AGAIN EVENTUALLY...</em></strong><br /><strong><em></em></strong><br /><strong><em>I HAVE TO BE READY...</em></strong><br /><strong><em></em></strong><br /><strong><em>WE CAN'T BE HAPPY TOGETHER...</em></strong><br /><strong><em></em></strong><br /><strong><em>As our friend will tell us,"Kayo ang great example ng pwede na hindi pwede"</em></strong><br /><br /><strong>:-(</strong>irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-42767655057680512252008-07-24T20:47:00.004+08:002008-07-24T22:11:51.401+08:00Fri-HAY-DayPek: San ba kami tutulog sa Cebu?<br /><br />Mimosa: Sa Plantation bay..<br /><br />Pek: Wow, sobra sobra naman ang binigay sa akin ni Lord na out of town, bonggang bonggang Plantation bay...<br /><br />Hay...Bigla akong nalungkot...Namimiss ko na talaga lumabas...Mag-shoot, makipag-usap sa iba't ibang klase ng tao, makahanap ng istorya pa ulit habang gumagawa pa ng istorya sa isang lugar, makasama ang makukulit na crew, matulog sa hotel kasama sila, maginom sa gabi pagkatapos ng shoot...Bago pa ako natali sa opisina, hindi naman pa karamihan ang mga out of town shoot ko kaya kokonti pa din lang naman ang memories na aking naitatago...pero alam ko ang lahat ng iyon, maaalala ko pa ang bawat maliliit na detalye...<br /><br />Ipagsisigawan ko sa buong mundo: GUSTO KO NA LUMABAS ULIT, AYOKO MATALI SA OPISINANG ITO...OO, NAKARAMDAM AKO NG INGGIT....<br /><br />Bukas, alam ko na tatamarin ako pumasok...Hindi ako gaganahan bumangon...<br /><br />Bakit? Kc...<br /><br />si Prue, nasa malayong lugar...<br /><br />si Paul at Liezl, nasa Cebu....<br /><br />(Nagkaproblema kung sino pupulawt sa Cebu pero kahit pa gusto ko talaga mag-out of town at mag-tsinelas ulit at kahit alam ko na sabihin ko lang na ako na ang pupulawt noong tinatanong NIYA ako kung sinong pwede - hindi ko ginawa...Kelangan ko ang aking Sabado ngayon para sa aking pamilya,hay hindi yata talaga para sa akin?)<br /><br />si Mimosa at LT, nasa Dumaguete....<br /><br />Ang matitira sa opisina - ako at si Ate Jerleen...<br /><br />HAY....<br /><br />Sa mga mas malalapit kong kaibigan,alam kung bakit "hay" na lang ang nasabi ko...<br /><br />Te jerleen, walang walk out factor ha...Kaya natin 'to...Matatapos din ang bukas....irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-25256138303109166802008-07-18T22:08:00.004+08:002008-07-18T22:32:57.371+08:00A Friday Night!!!!7:35 PM<br /><br />The mood started to change... I became sad for reason(s) I don't know, I cant find...<br /><br /><br />10:54 PM<br /><br />I want to write...Justify the feeling...Ask and explain what's happening...<br /><br />But...<br /><br />I don't want this entry to be depressing...Neither be a non sense one...It will go no where...Better to stop it now...<br /><br />###irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-14657987778205209872008-07-18T21:45:00.002+08:002008-07-18T21:48:14.037+08:00I WANNA BE HERE...<a href="http://bp1.blogger.com/__sZ0AWSBnZg/SICe2abSuPI/AAAAAAAAAAk/GP9-cB4NBb4/s1600-h/IMG_3759.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5224350225393694962" style="CURSOR: hand" alt="" src="http://bp1.blogger.com/__sZ0AWSBnZg/SICe2abSuPI/AAAAAAAAAAk/GP9-cB4NBb4/s320/IMG_3759.jpg" border="0" /></a><br /><div><a href="http://bp3.blogger.com/__sZ0AWSBnZg/SICesQr4ZyI/AAAAAAAAAAc/Xrqt3zMXmFE/s1600-h/IMG_3697.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5224350050980226850" style="CURSOR: hand" alt="" src="http://bp3.blogger.com/__sZ0AWSBnZg/SICesQr4ZyI/AAAAAAAAAAc/Xrqt3zMXmFE/s320/IMG_3697.jpg" border="0" /></a><br /><br /><div></div></div>irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-87460554286870034492008-07-11T19:57:00.003+08:002008-07-11T20:24:59.891+08:00Long Term???It's not meant to happen...<br /><br />This very minute I still want to believe that tomorrow will be a happy-worry free day with the wind blowing on my face, water on my feet, food shared to my closest budz...But I think no one is decided...No one seems to be excited...Is it the place? I don't know...Not the company I'm pretty sure....<br /><br />I wish we have more time to plan...I wish we have all the luxuries to go far places and don't worry on everything when we get back...<br /><br />I guess...The reason is that every one of us wants a long term happiness...Useless it seems???...<br /><br />For in the end, its still this four corner of the room with the monster(s)...Waaaaaaaaaah!!!!! Hahahahahaha!!!!<br /><br /><strong><em></em></strong><br /><strong><em>My prayer:</em></strong><br /><strong><em>"Lord, bring the same old brand new us"</em></strong>irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-10992822993953700062008-07-08T20:14:00.003+08:002008-07-08T20:52:44.266+08:00Feeling Better...Ngiti, alak, tawanan, pagkain, kwentuhan, kantahan - masayang sabado para sa akin at sa buong pamilya ko...Sulit ang pagiintay at ang pagsabi ko sa sarili ko na darating din ang sabado...Pero kinabukasan, hindi naging maganda ang gising ko...Nakakapanlambot na umaga naman ang sumalubong sa akin...Hindi ko na ipapaliwanag pa ng detalyado dahil ang buhay maari namang 'BASTA LANG'...<br /><br />Katulad na lang ng linggong dumaan sa buhay ko at sa buhay ng pili kong mga kaibgan...BASTA NA LANG sa isang iglap - gumuho ang ipinundar, nagulo ang lahat...Isang paninira, motibo para sa sarili, pagpapakita ng malasakit sa inauukulan, galit sa mga taong ipinahamak - ilan sa mga dahilan na naglaro sa isipan ko...Naiintindhan ko na…Ugali n’ya talaga, nakalakihang paniniwala na para maging maluwag ang dibdib nya - kelangan niya gawin...Sa malalim na pagsusri at malawak na paguutak - paano mo naman masisisi ang taong ginawa lamang ang makakapagpasaya sa kanya…Eh sa prinsipyo na pinaniniwalaan ko kung anong makakapagpasaya gawin mo ng malaya...<br /><br />Oo, nagpupuyos ang damdamin pero hindi na dahil sa nagawa kundi dahil sa naging reaksyon...”I dont want to stoop down on their level” kaya ayaw ko harapin, komprontahin at tanungin kung siya nga ba ang gumawa non...Hindi totoo, isang palusot, isang pagpapanggap...Hindi ko siya hinaharap at wala na ako balak dahil sa WALA NAMAN AKO PAKIALAM SA SASABIHIN PA NIYA,AMININ MAN NIYA O HINDI...Dahil ang gusto ko naman talaga marinig eh “HINDI AKO NANIWALA NA MAGAGAWA N’YO YAN...Umaaasa o gustong maniwala na naniniwala siya sa akin, sa amin...Subok ko na ang sarili ko…Apektado talaga ako kapag ang mga taong mahal ko, pinagtitingnan o gusto kong parte ng buhay ko ay hindi naniniwala sa akin - mapatrabahong ipinakita ko o sa pagkatao ko na mula bata ay hinulma na ng aking mga magulang...Siguro nga gusto ko na siyang parte ng buhay ko...Uulitin ko - siya bilang parte ng buhay ko, hindi ako parte ng buhay nya...Dito magiging maliwanag na hindi dahil siya ay siya kaya ako nagkakaganito kundi dahil binuksan ko ang puso ko sa kanya, inintindi at inisip na may dahilan kung bakit siya ganyan na pamantayan ko naman kahit sa ordinaryong taong nakikilala ko - sana nga hindi na lang...Dahil mali...Walang patutunguhan...Walang kahapon para sa kanya - na dati pa'y nakikita ko naman pero pinairal ko pa ang pagintindi...Ngayon, malinaw na malinaw na sa akin...Isang malaking panghihinayang dahil alam ko sa sarili ko tapat akong tao...<br /><br />Isang leksyon ang iniwan sa akin ng pangyayari na ipagpapasalamat ko pa yata sa dapat ay isinusumpa ko - Salamat dahil habang maaga bago pa tuluyang lumapat ay nakaalpas ako...Bago pa tuluyang lumubog ay nakaahon ako...Ngayon, alam ko na...Maari na ako maging maingat...<br /><br />Pag-alis ang una ko nakitang makakapagpaluwag ng dibdib ko pero ang totoong gusto ko NGAYON ay nandito ako, kasama ako sa hirap at ginhawa, tawa at iyak, mura at kalma, ngarag at petiks - ito ang ikaliligaya ko...<br /><br />The thought alone made me feel better...Don't need the trust for I will live the day w/ HIM totally not part of it...It's a vindication itself...irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-53414442419072328532008-06-23T23:44:00.003+08:002008-06-23T23:51:49.284+08:00He...Exactly 4 days before my father's 1st year death anniversary...I felt loneliness, I put my earphone, listen to "Dance w/ my father”...Missing him so much...Missing them so much...<br /><br />My father was not always home, in fact he's much seen outside, always w/ the people of Tuy, Batangas where he spent his 15 years or more - being a public servant...<br /><br />There was one time when the family decided to eat out, we were at the garage and will ride the car when 4 men came & said "kapitan (he was then), my konting problema po"...the family get together plan was cancelled & he chose to attend to the problem...the kindest person you could ever meet - its my Tatay.<br /><br />Tatay Bob once said "yang,tatay mo naman, galit na nakangiti pa"...Yes,I seldom saw him mad, he just smiled...Even my parent's relationship was perfect...My inay was a nagger but I did not even once saw my tatay fought back, he just keeps quiet...and from there, my Inay knew, she’ll calm down & then act as if nothing happen...No fight did the house witness from my parents...I am certain about it...As a father, he's the greatest...In my entire existence, it was only once that I was hit by him, twice that he did not let me do what I want...but I do respect him & I was raised a good girl – I must believe...I have to give credit to my Inay who's equally great...See, to this kind of parents, it can be that way...No hitting, freedom to do what they want but still have a good kids you'll be proud of...<br /><br />A perfect tatay, a perfect husband, a perfect brother, a perfect friend – that’s what he was & forever will be in my heart...<br /><br />Since I was a kid, I know he's not mine alone, He's also the father of Barangay Mataywanac then later on the brother of Tuy...He ran as a vice mayor to be the second father, he loss...<br /><br />June 30,2007 was the last day of his service...July 1,2007 will be the supposed first day again of him being just a citizen & my simple father... June 28,2008 - he left...I never experienced or had him as my simple father alone...<br /><br />This must be his purpose in life - a life live for others & not for himself alone...As a daughter, I am proud to be his girl...coz I know I had a tatay who lived his life well...His absence brought me forever sadness even letting me forget how to be really happy…However I know he's seeing me & telling me "Amputanginang ito,hikhikhik" (the expression that only my tatay can do)...<br /><br />This alone makes me live day by day...<br /><br />Tatay I love you so much...Give my hugs & kisses to Inay too...’til you, Inay, Ate Jr & me meet again...Your two little girls will see you again..That’s a promise...irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-38158641026064876362008-06-21T02:39:00.005+08:002008-06-21T03:13:40.391+08:00Liar!"We are okai and we are friends"...Oh yes...<br /><br />From the very start, I want it to be so okai, so perfect...No demand, No expectations, No false hopes...Though I am ready to give my all, be the girl he wants me to be...I don't get mad...I always understand...<br /><br />Then, he left...I am broken into pieces but did not again demand for an explanation...I processed it on my own...I tried to understand...<br /><br />Then he came back...<br /><br />Left again...<br /><br />Came back and left...<br /><br />Ask for an apology...I said it's okai, I'm fine...Same old brand new us...<br /><br />A friend txted, "Saturday ha, its a date, don't worry hindi tayo lalapit kung andon siya promise"<br /><br />I can't go...I won't...I would not let my weak self be into that situation where I will be left with no option but to say "Hi, kamusta?...I don't wanna be near...<br /><br />I thought it would be easy...It is not...<br /><br />Did he lie? Noph, that's what he knows...<br /> <br />It's me who did not tell him the truth...How I feel...How it affects me...irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-77578171865070616602008-06-20T23:29:00.000+08:002008-06-20T23:31:31.368+08:00Roller CoasterWhat do I feel? What is this all about? Why do I have to move? Why do I have to live? What’s the purpose? All Questions, NO answers… It has been 1 year…One year of loneliness, sadness and the all the synonymous words that suits the meaning of what we call emotional burden…<br /><br />Work? I have it… Stable? Not really but still I have it…<br /><br />Family? Yah but imcomplete…<br /><br />Friends? I have them…Will it last forever? We all wish…<br /><br />Workmates who understand? I have them…Will they forever understand? We all want to…<br /><br />We smile. We laugh. We walk. We drink. We smoke. – Happy? We are not…We are all just hiding the pain…We need to hide it…We want to hide it…<br /><br />Why should I tell it to everybody? Will it lessen the pain? NO…Will it make me happy again? NO…Will it take out the anxiety? NO…Will it bring back the loss? NO…<br /><br />I started this writing with no answers but before I end it, I already have the answers…The answer is there from the very start – NO is the answer. ..<br /><br />Resolved…<br /><br />Next question please…Now, what are the reasons for me to live? NO can’t be the answer…<br />Improper word…Improper construction of the sentence…<br /><br />I have NONE…None to live for, love for, save for…PATHETIC…<br /><br />I have my sister, my strength, my reason to be strong…I’m thankful for that...I should be…<br />But when I’m tired, I’m weak – to whom I will run to? Nobody…So this life is what?<br /><br />From here, where do I go? I don’t know…<br /><br />My life is a roller coaster…<br /><br />Breath in, Breath out…Feel better…Feel bad…Forward…Rewind…Pause…Play…Stop…Go…Fly…Crawl…Heeeeeew!! ! Got tired? This is my life…irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6183294542895249320.post-21738433100717684702007-10-05T09:37:00.000+08:002007-10-05T10:09:32.370+08:00im here!!!!hahaha! at last, i had a chance to create my own blog account!!! This is the day, October 5, 2007 , I am ready to write again, kinalimutan ko na kasi yun unti unti after my mother died and totally after graduation. Maiinggit nga siguro si Tatay kasi nung nawala si Inay, I wrote in my column sa school paper how sad I was, how great she is and how I miss her. <br /><br />I dont why pero baka dahil it depresses me more, hindi kasi ako marunong magsulat ng masaya, its always hard luck stories... Kapag kasi masaya, mas okai uminom with friends, tawanan and celebrate the things that's making you happy pero kapag malungkot, ano nga ba pwede natin gawin? sob? nah, as this unfair life teaches us, it wont help... Ako? I just write...Kahit nga simpleng "I am sad" makikita nyo sa notebook ko dati...<br /><br />Well, I wanna thank God for this day... Thanks na late si Kuya Emerson for my editing!!! Thanks at naisipan ko maglakad na lang at sa may Mini stop dumaan!!! Thank you po at napadaan ako dito sa Comm Station sa ELJ!!! Thanks for bringing me back to writing!!! Oooooppps, baka isipin nyo ang kapal ko kasi it's sounding like I have achieve anything on writing...I'm just so happy na I created a blog not because everybody is into it but because I want and am ready...<br /><br />Welcome Iriz to the world of bloggers!!!irizhttp://www.blogger.com/profile/02151784745845578799noreply@blogger.com0